aagnespetterssons

Idag är det måndag. Måndag efter, vad som mycket väl kan ha varit, bästa helgen någonsin. En av världens absolut finaste människor fyllde äntligen 18 och det firade vi enda in i småtimmarna. Somnade med ett bra sällskap och vaknade med en redig bakfylla som nästan var påtaglig. Hela lördagen spenderades i en soffa med chips och pizza. När jag piggnat på mig tog jag bussen till stan för att, äntligen äntligen äntligen, höra älskade, underbara Håkan Hellström live för första gången. Och oj vad det överträffade mina förväntningar. Trots ett ben nerstänkt av öl och ett falskt brandalarm mitt under konserten så var det så bra så bra. Bästa HÅKAN! Igår var det söndag och då hände inget värt att ta upp, och idag är det måndag. Dagen före dopparedagen. Dagen har spenderats på stan med syskonen för att inhandla de sista julklapparna. Och imorgon är det dags, imorgon är det julafton. Hade kunnat vara hur taggad och överexalterad som helst, men när man vet att julafton för vissa är en riktigt plåga är det rätt svårt att känna sig jätte, superglad. Men hälsar ändå alla en jättefin jul! PUSS 

 

 

Igår bestämde vi oss för att styra utgång. Och vad som var tänkt att, för min del, bli en rätt lugn kväll blev cirka helt tvärt om. Men kul hade jag, kul som fan. Hängde med människor jag tycker om, människor jag aldrig träffat och jag aldrig trodde jag skulle träffa igen. Idag har jag varit så lite produktiv som man möjligt kan vara. Har dock hunnit med en minidejt med finaste Alva, vilket var extremt behövligt och underbart. Just nu sitter jag framför da vinci koden och proppar i mig de så kallade bakischipsen. Hoppas ni har en fin helg, ni som fortfarande har tålamodet nog att gå inte här varje dag! PUSS

 

Igår mådde jag bättre än vad jag har gjort på länge. För igår stod jag och skreksjöng tillsammans med min bästa vän och Daniel Adams-Ray på scenen. Och idag är det lördag. Och just nu sitter jag på min säng. Har stängt in mig och isolerat mig i täcket. Exakt samma jävla visa som förra lördagen. Får panik. Får panik på mig själv. Får panik för att jag är så jävla bra på att såra personer jag älskar. Fan, vantrivs just nu. Mina veckor är verkligen kopier av varandra, om och om igen. Samma jävla visa varje jävla dag. Klarar inte av detta. Blir rädd för att jag verkligen inte känner igen mig själv just nu. Något måste hända, så jag slipper ta ut min tristess i attacker av ilska mot min familj. Klarar verkligen inte av mig själv just nu. Men igår mådde jag som sagt jävligt bra. Tack Daniel, för den bästa kvällen på länge!