Jag är redo att dö för att känna att jag lever

Igår mådde jag bättre än vad jag har gjort på länge. För igår stod jag och skreksjöng tillsammans med min bästa vän och Daniel Adams-Ray på scenen. Och idag är det lördag. Och just nu sitter jag på min säng. Har stängt in mig och isolerat mig i täcket. Exakt samma jävla visa som förra lördagen. Får panik. Får panik på mig själv. Får panik för att jag är så jävla bra på att såra personer jag älskar. Fan, vantrivs just nu. Mina veckor är verkligen kopier av varandra, om och om igen. Samma jävla visa varje jävla dag. Klarar inte av detta. Blir rädd för att jag verkligen inte känner igen mig själv just nu. Något måste hända, så jag slipper ta ut min tristess i attacker av ilska mot min familj. Klarar verkligen inte av mig själv just nu. Men igår mådde jag som sagt jävligt bra. Tack Daniel, för den bästa kvällen på länge!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0