Vid protestfabrikens stängsel la du din hand på min axel och sa att livet var något enkelt

Idag har varit en bra dag. Den har bjudit på många skratt och en fin fika med en av världens bästa jävla människor. Men någonstans under kvällen försvann den där bra känslan och nu ligger jag här. Ensam i en alldeles för stor och för kall säng, med en täcke som känns som bly och en klump i magen. Vill inte sova men onödiga tankar gör det omöjligt trots att ögonlocken tynger. En natt som denna behöver jag någon. Någon som får mig att känna mig speciell. Någon som håller om en lite extra hårt. Men det kommer väl, tiden brukar lösa det mesta. Ikväll får jag nöja mig med Håkan i lurarna och en massa kuddar. Funkar väl rätt okej det också. Sov gott alla, puss 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0