Det gör ont att veta men lika ont att undra

 
Nu börjar ännu en helg lida mot sitt slut vilket ger mig lika mycket ångest som vanligt. Inte bara för att det är skola och vardag igen utan också för att jag blir rädd över att tiden går så fort. Hinner inte med alls. Men men, det har varit en fin helg iallafall. Fick finbesök av en fin norrlänning, närmare bestämt min underbara vän och kusin. En runda på stan och en skitsnacksfika gick halva lördagen åt till. Andra halvan gick åt till att gråta framför så mycket bättre och käka alldeles för mycket chips. Idag var det tänkt att jag skulle försöka förminska högen plugg som ligger som ett jävla berg på mina axlar men istället har jag gjort ingenting. Har inte haft orken eller motivationen. Vill bara krypa in under mitt täcke och låtsas att jag inte existerar. Tror faktiskt det är exakt vad jag ska göra nu faktiskt. Bara jag, håkan i lurarna och ett varmt täcke. Hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0