aagnespetterssons

 

Idag insåg jag en sak, eller jag har väl insett det tidigare men det var idag som jag verkligen kom att tänka på det på riktigt. Och jag gillar det inte alls. Om cirka tre veckor åker en av mina allra bästa vänner iväg till kenya för att studera där i tio månader. Vi har setts två gånger denna sommaren tror jag. Gråten sitter i halsgropen när jag tänker på att jag faktiskt ska klara mig utan henne nästan ett helt år och jag får ångest när jag tänker på hur lite vi har setts den här sommaren. Självklart är jag jätteglad för hennes skull och tycker själv att det ska bli rätt spännande, men skulle man göra som jag ville skulle hon vara kvar här i uppsala. Att en person som man ändå bara känt i fyra år kan betyda så mycket det är nästan ofattbart. Fast det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att hon är bäst i hela världen ♥