we're meant to be, no doubt about it

kollade på sportens årskrönika. blev lite skratt, lite tillbakablickar och till och med lite tårar. ja, blödig som jag är så grät jag. nu sitter jag här på min säng och lyssnar på musik. för att vara mer exakt så lyssnar jag på eric saade. och nej, jag skäms inte över huvudtaget och ja, jag tycker faktistk ärligt talat att det är bra. snart blir det fruktsallad och glass med familjen. mysitmysit.
nu ska jag fortsätta med det jag gjort hela kvällen - chilla.
puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0