aagnespetterssons

 

Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag nu såhär i efterhand lite synd om mina föräldrar, för jag ska tydligen ha varit en riktigt riktigt jobbig unge. En unge som pekar på tjocka människor, spärrar upp ögonen och säger "kooooollaaaa", pekar på kvinnor med burka och säger "kooooollaaaa" (ja jag har gjort båda två av dessa exempel). Jag var även ungen som vid varje måltid spillde ut någonting (nej, det är inte överdrift). Ja, jag tycker synd om mina föräldrar som fick ett sånt konstigt barn. Men hur var jag mer då? Väldigt ärlig tror jag då jag en gång jämförde min då bästa väns tänder med en gaffel som var lite halvkrokig. Jag var också vääldigt tjejig. Älskade kläder och kunde ibland byta kläder ungefär fem gånger om dagen. Älskade att leka med dockor, barbies och bratz. Brukade alltid ta med mig mina bratz till skolan och sitta lite halvgömda med mina kompisar och leka. Men jag måste nog ändå varit ett roligt barn. För är det inte lite kul att jag en gång blev så rädd för kor att jag slängde av mig både min röda kjol och röda tröja och cyklade det fortaste jag någonsin cyklat därifrån endast iklädd trosor? Och är det inte lite kul att jag en gång gick ner på knä och bugade framför en sån där automatisk dörr och sa till en helt främmande kvinna "stig in damen, jag är en herre"? Jo, jag var nog ganska rolig (eller pinsam?) som barn.